Den här lilla resa var bland det jobbigaste jag gjort. MEN. Bland det häftigaste jag gjort. Nu har jag ont i knäna, ryggen, fötterna och har lite feber. Vi sov i tält under fyra nätter i kylan och vandrade cirka 1-2 mil per dag. För att ta oss till toppen så gick vi upp klockan två på natten, satte på oss varmaste kläderna och började en 5 timmars vandring upp för en 80 graders lång backe. Himlen var kolsvart och stjärnklar, har nog aldrig sett så mycket stjärnor. Kollade man ner på ledet, med 60 personer som hade pannlampor, såg det ut som ett lysande pärlhalsband. Jag brukar inte vara höjdrädd, men när vi väl var på väg upp sista biten mot toppen, långt ovanför molnen (4989 m ö.h), så blev jag lite skakig i benen. Dessutom hade dom glömt att berätta den lilla detaljen att vi faktist skulle klättra, med små rep att hålla sig i. Längst sidorna sluttade det rakt ner i mörkret. Jag hade också turen att inte bli höjdsjuk, medan några andra inte äns kunde ta sig upp till toppen för att dom fick extrem huvudvärk och mådde illa. När vi var uppe på toppen såg vi soluppgången, hela himlen blev röd, sen lila och tillslut ljusblå. De här bilderna är tagna med en digitalkamera, men jag får nog tag på bättre senare som jag kan lägga upp. Nu ska jag packa vidare, för imorgonbitti drar vi (8 pers) till kusten, där vi hyrt ett stort hus nära stranden. Resten av skolan kommer också hänga i Diani, utspridda på olika hotell längst kusten. kram!