I lördags fick vi studenter fira 50 dagar till studenten (därmed ok att få skåla med alkolhol för boarding). Vi åt på mysigaste italienska restaurangen i Nariboi och drog därefter till det nyöppnade Galileo. Massa musik och proppat med kenyaner (som är grymma på att dansa). Så nu är det inte lång tid till studenten. Lite ångest på ett bra och dåligt sätt. När man åkte från Sverige så åkte man iväg från sin confortzoon. Nu åker man snart iväg igen från en ny confortzoon som bildats här. Vi är som syskon på internatet, och det kommer inte gå att hålla kontakten lika bra med alla, eftersom vi är utspridda runt om i Sverige. De är lite läskigt att komma hem efter tio månader och lite läskigt att åka här ifrån. Vissa stunder kan man väll känna att man är lite klarmed internatliv, men å andra sidan inte lika klar med Kenya. Dessutom måste man ta en himla massa beslut, ska ja plugga? har jag jobba? Bor jag hemma? Vad händer nu?....... men allt löser sig. Fick dessutom en supergulligt brev häromdagen av min moster och lillkusin med påskkort och midsommarbilder, gjorde mig sugen på att komma hem. kramkram